Fortsätt till huvudinnehåll

Solen skiner, men dagen går i moll.


Idag är känslan av arbetslöshet särskilt påtaglig. D jobbade hemma förra veckan, men är idag tillbaka på jobbet (hennes arbetsgivare har tagit beslut om att de ska vara på kontoret i största möjliga mån). Igår på kvällen sade hon hursomhelst något i stil med: "imorgon är det slut på ledigheten" och jag fick en flyktig känsla av förväntan: "i morgon är det dags att jobba", fast nej... Jag har ju inget jobb att gå till. Idag är bara en annan dag, likadan som igår, vare sig det är en vardag eller en röd dag.

Ibland kan man tycka att det är lite jobbigt att återgå till jobbet efter ledighet, så känns det just nu, fast tvärtom. Det jobbigt att ledigheten är över för att det blir extra tydligt att jag inte har ett jobb att återgå till.

Så idag är väl ett typexempel på en dag då jag behöver ta fasta på mysiga saker och inte låta dem dränkas i oro och frustration och uppgivenhet. Jag har varit hemma sen december, det är en månad sen jag var på en arbetsintervju senast och de har inte ens hört av sig än. Ibland är det svårt att våga hoppas på att det finns ett jobb i slutet av tunneln. Svårt att hoppas att det ens finns ett slut i den här tunneln av arbetslöshet.

Nu är det fortfarande tidig förmiddag. Jag har inte hunnit göra så mycket, men jag har gjort en lista på egenskaper jag har fått med mig från min utbildning, egenskaper som inte är ämnesspecifika. Jag har också gjort en lista på egenskaper som kommit av arbetslivserfarenhet. Spoiler alert - jag är ett jävla kap, vilken arbetsgivare som helst skulle skatta sig lycklig om de anställde mig! Men av nån anledning lyckas jag inte förmedla detta på intervjuer...

(Japp, skrivstil är min normala handstil, ända sedan högstadiet.)


Jag har skickat in min tidsrapport till A-kassan - woho ordning och reda, pengar nästa torsdag...

Jag har också sökt kurser. Vem vet om jag får ett jobb, får jag det så kommer jag förstås välja jobb framför studier, men jag står inte ut med att inte ha något att göra om dagarna längre. Så jag har sökt två sommarkurser och tre kurser för hösten. Det är inom kreativt skrivande, litteraturvetenskap, medie- och kommunikationsvetenskap,  medie- och kulturproduktion (för arbetsmarknaden skriker efter kulturarbetare just nu -  som personal till andra yrken) och programmering för humanister.

Vi får se som sagt. Jobb först, men det är skönt att ha något att sysselsätta sig med om inget jobb kommer.

Men myset då:

Katterna ligger nu och sover efter att ha kört ett busrace i lägenheten, de var söta både när de surfade på mattorna och nu när de ligger och sover. Lägg särskilt märke till lilla tassen som inte får plats på plattan. <3


Jag åt god frukost. Jag rostade en halv skiva av det hembakade surdegsbrödet, och åt filmjölk med hemmagjord granola. Jag drack kaffe och den sista slatten apelsinjuice som vi hade hemma. So far so good...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Frukostverkstan är igång igen

  Oj, vad tiden springer iväg. Det är ömsom skönt, ömsom skräckinjagande. Det var ju sommar bara igår, men trots det har jag idag ändå tagit bilen till däckhotellet och låtit byta till vinterdäck. Inte för att det finns någon snöprognos häromkring ett bra tag framöver, men det är skönt att få det gjort, och det är skönt att slippa riskera köra runt på hala vägar i sommardäcken.      Nu undrar ni säkert vad "frukostverkstan", jag har aldrig yttrat ordet högt - men det ekar i mig varenda gång jag lagar frukostelement. Idag har jag matat min surdeg för att den ska vara puttrig och trevligt sur när jag gör fördegen ikväll, för att i morgon baka nytt bröd. Jag har också gjort ny müsli, och medan lägenheten fylls av doften från kanel så väntar jag på att müslin ska svalna tillräckligt mycket för att jag ska kunna blanda i chokladen.      "Frukostverkstan" i mitt huvud var alltså inte mer spännande än så. Det är bara att jag, sedan den senaste satsen müsli to...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mys och inte mys

Jag känner att jag har talang för det där med att blogga regelbundet... Det betyder tyvärr också att jag inte uppmärksammar de mysiga, bra, härliga tingen fullt så mycket som jag behöver uppmärksamma dem.  Det har under hösten varit ganska mycket dock, särskilt med programmeringskursen jag bestämde mig för att läsa. Jag sliter mitt hår med den, och ibland känns det inte som om jag skulle klara av det alls om inte D kunde hjälpa mig.  Nu håller jag på med den sista inlämningsuppgiften, deadline om en vecka och jag känner mig ganska så hopplöst försenad med hela uppgiften. Jag har också tappat all motivation efter julledigheten att försöka fortsätta med det här.  Det blir väl så, när man inte kan se någon framtid med det man gör, man tappar lätt motivationen. En framtid inom programmering känns långsökt, för mig. Tyvärr, får jag säga - jag hade nästan hoppats på att ha någon form av fallenhet för det och utveckla en kompetens som kunde vara användbar till jobb... Nåja, jag ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Den fräna lukten - om hur en spis går sönder

Vår söndag blev lite mer dramatisk än förväntat. Vår spis gick sönder. Nu var det nog aldrig fara å färde, men jag får ju erkänna att jag inte kände mig särskilt kaxig när spisen gick sönder som den gjorde. Det började på morgonen, vi gräddade fryscroissanter och kokade ägg. Vi märkte inget direkt konstigt, men vi har blivit tvungna att köpa en annan sorts bakplåtspapper än det vi brukar använda. Min familj frekventerar Gekås, Ullared, och köper med sig bakplåtspapper åt oss, men nu har alla dessa rullar tagit slut, och av någon anledning är det ingen som vill åka till Gekås den här våren.  Det nya bakplåtspappret har ett ytskikt av silikon, och när vi var färdiga och slog av spisen, så märkte vi att det luktade fränt. Nästan som bränd plast. Det kom också vit rök i skov från bakom panelen där spisreglagen sitter. Det kändes inte riktigt normalt, men vi skyllde det ändå på bakplåtspappret och var lite missnöjda - vi hade ju till och med hållit oss under papprets maxtempe...
Skicka en kommentar
Läs mer