Fortsätt till huvudinnehåll

Katter, inredning och jag som har tråkigt


Idag är det lördag. En ganska tråkig lördag, jag är rastlös, men kan inte komma på vad jag ska göra. Jag har drömt mig bort en stund på Historiska hem, och drömmer om stuckaturer, takrosetter och kakelugnar. Det är stor skillnad från vår hyreslägenhet från 80-talet, där stuckaturer, takrosetter och kakelugnar inte skulle passa in. 

Men jag har en idé för en annan dag. Hörnskåp följer ju nämligen ett liknande formspråk som kakelugnar. Vårt hörnskåp står lite bortglömt i hörn, fyllt med porslin som är lite lagom bortglömt. På mittenhyllan står de två glasen som mina föräldrar gav mig och D i förlovningsgåva för snart tre år sedan. Vi vågar inte använda dem. Det hade varit tråkigt om de gick sönder och vi tror inte trycket tål diskmaskin. Vi har diskmaskin = vi vägrar handdisk! Där står också en ingefärsburk (ej gammal) från D, och två bokstöd som jag hittade på loppis för åratal sen. Precis när vi fick skåpet så utnämnde Nazca mellanhyllan till sin sovplats. Men hon har slutat försöka sova där nu. Hon blev less på att vi skulle klappa på henne för att hon var så söt i olydigheten.


Min idé för en annan dag är att flytta hörnskåpet, och placera det i hörnet framför soffan istället, så vi ser det bättre, och placera värmeljus på mittenhyllan för att ge sken av en eldstad. Jag ställde dit ljus på prov, och jag tror det kan funka. Vi skulle kanske haft en annan färg, t.ex. orange, för att förstärka upplevelsen av eld, men jag är ändå nöjd med de tre ljuslyktorna. Mio reade ut dem för 12 kr/st och jag köpte dem efter att ha varit på Bauhaus tre gånger på fem dagar för D:s projekt. Jag ville göra något för egen skull, helt enkelt. Butikerna ligger ändå mittemot varandra. Okej, ljuslyktor är inte det roligaste att köpa, men de här ljuslyktorna ger mig mer glädje än sandpappret D behövde till sitt projekt i alla fall.

Till vänster hur skåpet ser ut nu, och till höger mitt experiment.

I övrigt är jag lite grinig av ren uttråkan, men mat har en tendens att fixa det mesta. Det blev lunch från frysen idag, men syns det?  Veg. köttfärssås på linser från frysen med nykokt pasta och icke-fryst sallad till höger. 


Till vänster: zerowaste tomatsoppa på skrumpna grönsaker med det, då, nybakade surdegsbrödet. Det blev två limpor och vi har redan idag ätit upp nästan allt. Och vi gräddade brödet på torsdagskvällen.

I gårkväll satt jag inklämd mellan katterna.  Jag skulle ju blogga för att påminna mig själv om de mysiga stunder jag har trots situationen. Kattgos = alltid mysigt. Nazca älskar för övrigt att bli klappad på magen. 


Jag är fortfarande ganska rastlös och vill hitta på något. Inte nödvändigtvis utanför hemmet, men jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. D håller på att inreda vårt extrarum till dansrum, för att hon ska kunna öva sin balett även om lektionerna skulle bli inställda. Det är hennes projekt som tvingat mig till byggvaruhus tre gånger på fem dagar. Saker som vi annars förvarar i tredje rummet får inte plats medan D donar, så de står i köket nu. Jag är rätt less på röran, men det finns inte så mycket att göra åt det. Men av den anledningen har jag ingen större lust att fixa så mycket hemma, att försöka göra fint någonstans när det fortfarande är trångt och rörigt och tillfälligt någon annanstans? 

Egentligen vill jag nog på loppisrunda, men det är väl lite lagom idealt i dessa tider. D vill inte följa med, och jag tycker det är mysigare när vi gör sånt tillsammans, det är lite vår grej, så jag har inte lust att åka själv.  Så ja, det vankar nog för en rätt så trist helg, tyvärr. Detta gör mig ännu mer rastlös - det är inte som mina vardagar är fyllda av sinnesintryck som stimulerar... 

Vi får se, jag kanske kan flytta om på lite tavlor i alla fall. Det är ett ganska lätt sätt att ge lite förnyelse hemma i alla fall. Eller så kanske jag bakar något. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Frukostverkstan är igång igen

  Oj, vad tiden springer iväg. Det är ömsom skönt, ömsom skräckinjagande. Det var ju sommar bara igår, men trots det har jag idag ändå tagit bilen till däckhotellet och låtit byta till vinterdäck. Inte för att det finns någon snöprognos häromkring ett bra tag framöver, men det är skönt att få det gjort, och det är skönt att slippa riskera köra runt på hala vägar i sommardäcken.      Nu undrar ni säkert vad "frukostverkstan", jag har aldrig yttrat ordet högt - men det ekar i mig varenda gång jag lagar frukostelement. Idag har jag matat min surdeg för att den ska vara puttrig och trevligt sur när jag gör fördegen ikväll, för att i morgon baka nytt bröd. Jag har också gjort ny müsli, och medan lägenheten fylls av doften från kanel så väntar jag på att müslin ska svalna tillräckligt mycket för att jag ska kunna blanda i chokladen.      "Frukostverkstan" i mitt huvud var alltså inte mer spännande än så. Det är bara att jag, sedan den senaste satsen müsli to...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mys och inte mys

Jag känner att jag har talang för det där med att blogga regelbundet... Det betyder tyvärr också att jag inte uppmärksammar de mysiga, bra, härliga tingen fullt så mycket som jag behöver uppmärksamma dem.  Det har under hösten varit ganska mycket dock, särskilt med programmeringskursen jag bestämde mig för att läsa. Jag sliter mitt hår med den, och ibland känns det inte som om jag skulle klara av det alls om inte D kunde hjälpa mig.  Nu håller jag på med den sista inlämningsuppgiften, deadline om en vecka och jag känner mig ganska så hopplöst försenad med hela uppgiften. Jag har också tappat all motivation efter julledigheten att försöka fortsätta med det här.  Det blir väl så, när man inte kan se någon framtid med det man gör, man tappar lätt motivationen. En framtid inom programmering känns långsökt, för mig. Tyvärr, får jag säga - jag hade nästan hoppats på att ha någon form av fallenhet för det och utveckla en kompetens som kunde vara användbar till jobb... Nåja, jag ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Den fräna lukten - om hur en spis går sönder

Vår söndag blev lite mer dramatisk än förväntat. Vår spis gick sönder. Nu var det nog aldrig fara å färde, men jag får ju erkänna att jag inte kände mig särskilt kaxig när spisen gick sönder som den gjorde. Det började på morgonen, vi gräddade fryscroissanter och kokade ägg. Vi märkte inget direkt konstigt, men vi har blivit tvungna att köpa en annan sorts bakplåtspapper än det vi brukar använda. Min familj frekventerar Gekås, Ullared, och köper med sig bakplåtspapper åt oss, men nu har alla dessa rullar tagit slut, och av någon anledning är det ingen som vill åka till Gekås den här våren.  Det nya bakplåtspappret har ett ytskikt av silikon, och när vi var färdiga och slog av spisen, så märkte vi att det luktade fränt. Nästan som bränd plast. Det kom också vit rök i skov från bakom panelen där spisreglagen sitter. Det kändes inte riktigt normalt, men vi skyllde det ändå på bakplåtspappret och var lite missnöjda - vi hade ju till och med hållit oss under papprets maxtempe...
Skicka en kommentar
Läs mer