Fortsätt till huvudinnehåll

Katter, inredning och jag som har tråkigt


Idag är det lördag. En ganska tråkig lördag, jag är rastlös, men kan inte komma på vad jag ska göra. Jag har drömt mig bort en stund på Historiska hem, och drömmer om stuckaturer, takrosetter och kakelugnar. Det är stor skillnad från vår hyreslägenhet från 80-talet, där stuckaturer, takrosetter och kakelugnar inte skulle passa in. 

Men jag har en idé för en annan dag. Hörnskåp följer ju nämligen ett liknande formspråk som kakelugnar. Vårt hörnskåp står lite bortglömt i hörn, fyllt med porslin som är lite lagom bortglömt. På mittenhyllan står de två glasen som mina föräldrar gav mig och D i förlovningsgåva för snart tre år sedan. Vi vågar inte använda dem. Det hade varit tråkigt om de gick sönder och vi tror inte trycket tål diskmaskin. Vi har diskmaskin = vi vägrar handdisk! Där står också en ingefärsburk (ej gammal) från D, och två bokstöd som jag hittade på loppis för åratal sen. Precis när vi fick skåpet så utnämnde Nazca mellanhyllan till sin sovplats. Men hon har slutat försöka sova där nu. Hon blev less på att vi skulle klappa på henne för att hon var så söt i olydigheten.


Min idé för en annan dag är att flytta hörnskåpet, och placera det i hörnet framför soffan istället, så vi ser det bättre, och placera värmeljus på mittenhyllan för att ge sken av en eldstad. Jag ställde dit ljus på prov, och jag tror det kan funka. Vi skulle kanske haft en annan färg, t.ex. orange, för att förstärka upplevelsen av eld, men jag är ändå nöjd med de tre ljuslyktorna. Mio reade ut dem för 12 kr/st och jag köpte dem efter att ha varit på Bauhaus tre gånger på fem dagar för D:s projekt. Jag ville göra något för egen skull, helt enkelt. Butikerna ligger ändå mittemot varandra. Okej, ljuslyktor är inte det roligaste att köpa, men de här ljuslyktorna ger mig mer glädje än sandpappret D behövde till sitt projekt i alla fall.

Till vänster hur skåpet ser ut nu, och till höger mitt experiment.

I övrigt är jag lite grinig av ren uttråkan, men mat har en tendens att fixa det mesta. Det blev lunch från frysen idag, men syns det?  Veg. köttfärssås på linser från frysen med nykokt pasta och icke-fryst sallad till höger. 


Till vänster: zerowaste tomatsoppa på skrumpna grönsaker med det, då, nybakade surdegsbrödet. Det blev två limpor och vi har redan idag ätit upp nästan allt. Och vi gräddade brödet på torsdagskvällen.

I gårkväll satt jag inklämd mellan katterna.  Jag skulle ju blogga för att påminna mig själv om de mysiga stunder jag har trots situationen. Kattgos = alltid mysigt. Nazca älskar för övrigt att bli klappad på magen. 


Jag är fortfarande ganska rastlös och vill hitta på något. Inte nödvändigtvis utanför hemmet, men jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. D håller på att inreda vårt extrarum till dansrum, för att hon ska kunna öva sin balett även om lektionerna skulle bli inställda. Det är hennes projekt som tvingat mig till byggvaruhus tre gånger på fem dagar. Saker som vi annars förvarar i tredje rummet får inte plats medan D donar, så de står i köket nu. Jag är rätt less på röran, men det finns inte så mycket att göra åt det. Men av den anledningen har jag ingen större lust att fixa så mycket hemma, att försöka göra fint någonstans när det fortfarande är trångt och rörigt och tillfälligt någon annanstans? 

Egentligen vill jag nog på loppisrunda, men det är väl lite lagom idealt i dessa tider. D vill inte följa med, och jag tycker det är mysigare när vi gör sånt tillsammans, det är lite vår grej, så jag har inte lust att åka själv.  Så ja, det vankar nog för en rätt så trist helg, tyvärr. Detta gör mig ännu mer rastlös - det är inte som mina vardagar är fyllda av sinnesintryck som stimulerar... 

Vi får se, jag kanske kan flytta om på lite tavlor i alla fall. Det är ett ganska lätt sätt att ge lite förnyelse hemma i alla fall. Eller så kanske jag bakar något. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lördagsmys (med recept)!

Gårdagens lördag var inte lika hurtig som lördagen innan dess, vi tillbringade till och med dagen i två olika rum, men vi såg ändå till att mysa lite på kvällen. D ska på audition för sin balettskola idag, för att få behålla sin plats i ensemblen, och har varit ganska upptagen med balett det sista. Jag har varit ganska upptagen med mitt skrivande - 71 000 ord, sen 21 april.  Men kvällen ägnade vi åt varandra, med en mysig trerättersmiddag i vårens tecken.  Först ut kom en improviserad förrätt på kokt (fryst) sparris, med en ramslöksvinägrett och hembakad surdegstoast.  Förrätt Förrätten var med andra ord inte särskilt avancerad. Sparrisen är kokt al dente enligt anvisningar på paketet, brödet rostat i brödrost. Vinägretten bestod av olivolja, äppelcidervinäger, fyra blad ramslök, salt och peppar. Jag kan inte ange några mått, för jag tror inte på sånt där. Jag höftar när jag skriver, och höftar när jag lagar mat.  Varmrätten Jag får erkänna att jag vid varmrätten sakn

Mys och inte mys

Jag känner att jag har talang för det där med att blogga regelbundet... Det betyder tyvärr också att jag inte uppmärksammar de mysiga, bra, härliga tingen fullt så mycket som jag behöver uppmärksamma dem.  Det har under hösten varit ganska mycket dock, särskilt med programmeringskursen jag bestämde mig för att läsa. Jag sliter mitt hår med den, och ibland känns det inte som om jag skulle klara av det alls om inte D kunde hjälpa mig.  Nu håller jag på med den sista inlämningsuppgiften, deadline om en vecka och jag känner mig ganska så hopplöst försenad med hela uppgiften. Jag har också tappat all motivation efter julledigheten att försöka fortsätta med det här.  Det blir väl så, när man inte kan se någon framtid med det man gör, man tappar lätt motivationen. En framtid inom programmering känns långsökt, för mig. Tyvärr, får jag säga - jag hade nästan hoppats på att ha någon form av fallenhet för det och utveckla en kompetens som kunde vara användbar till jobb... Nåja, jag kan ju åtminst

Den fräna lukten - om hur en spis går sönder

Vår söndag blev lite mer dramatisk än förväntat. Vår spis gick sönder. Nu var det nog aldrig fara å färde, men jag får ju erkänna att jag inte kände mig särskilt kaxig när spisen gick sönder som den gjorde. Det började på morgonen, vi gräddade fryscroissanter och kokade ägg. Vi märkte inget direkt konstigt, men vi har blivit tvungna att köpa en annan sorts bakplåtspapper än det vi brukar använda. Min familj frekventerar Gekås, Ullared, och köper med sig bakplåtspapper åt oss, men nu har alla dessa rullar tagit slut, och av någon anledning är det ingen som vill åka till Gekås den här våren.  Det nya bakplåtspappret har ett ytskikt av silikon, och när vi var färdiga och slog av spisen, så märkte vi att det luktade fränt. Nästan som bränd plast. Det kom också vit rök i skov från bakom panelen där spisreglagen sitter. Det kändes inte riktigt normalt, men vi skyllde det ändå på bakplåtspappret och var lite missnöjda - vi hade ju till och med hållit oss under papprets maxtemperatu