Något är bättre än inget

Den senaste veckan har rullat på och det känns inte som om jag har gjort något alls. Jag har stickat, stickat och stickat. Nu har jag fram- och bakstyckena färdiga på en sommartopp, men har i gengäld kommit fram till ett oerhört tråkigt moment. Två sidopaneler, i form av varsin rektangel 84x96 maskor stora. Ja, ni hör ju själva hur tråkigt det låter. Fram och bak var roliga därför att de hade en hel del variationer, så det blev aldrig bara varv ut och varv in, men dessa variationer saknar då rektanglarna. Men jag är tacksam för att tröjan är tvåfärgad för då blir det åtminstone lite omväxling. Efter sex varv slätstickning får jag (äntligen) byta färg i två varv och sedan byta tillbaka igen. Mintgrönt, vitt, mintgrönt, vitt, osv, med andra ord.

Närbild på framstycket.

Tröjan är efter mönster från 1930-talet, ur A Stitch in Time vol. 2, men jag håller på fler bilder tills jag kommit längre på tröjan. Det är inte så mycket att se just nu, bara konstigt formade stycken.

I övrigt går påsken i latmannatecken. Vi har inte hittat på så mycket och varken jag eller D är särskilt noga med påsk som högtid så det är mer eller mindre än vanlig helg. Särskilt nu när man inte ska resa över regiongränser, och mina föräldrar bor 20 mil från oss, och D:s föräldrar 10 mil från oss åt andra hållet. Under normalare omständigheter hade vi nog försökt träffa båda uppsättningar föräldrar och syskon som ibland, och ibland inte, följer med.

Roligare än så har inte veckan varit, men jag känner ändå någon form av vikt att reflektera över tiden som runnit iväg. Jag har inte gjort så mycket, men jag har åtminstone kommit ett steg närmare en ny tröja. Det är alltid något.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Frukostverkstan är igång igen

Oj, vad tiden springer iväg. Det är ömsom skönt, ömsom skräckinjagande. Det var ju sommar bara igår, men trots det har jag idag ändå tagit bilen till däckhotellet och låtit byta till vinterdäck. Inte för att det finns någon snöprognos häromkring ett bra tag framöver, men det är skönt att få det gjort, och det är skönt att slippa riskera köra runt på hala vägar i sommardäcken. Nu undrar ni säkert vad "frukostverkstan", jag har aldrig yttrat ordet högt - men det ekar i mig varenda gång jag lagar frukostelement. Idag har jag matat min surdeg för att den ska vara puttrig och trevligt sur när jag gör fördegen ikväll, för att i morgon baka nytt bröd. Jag har också gjort ny müsli, och medan lägenheten fylls av doften från kanel så väntar jag på att müslin ska svalna tillräckligt mycket för att jag ska kunna blanda i chokladen. "Frukostverkstan" i mitt huvud var alltså inte mer spännande än så. Det är bara att jag, sedan den senaste satsen müsli to...

Läs mer

Lördagsmys (med recept)!

Gårdagens lördag var inte lika hurtig som lördagen innan dess, vi tillbringade till och med dagen i två olika rum, men vi såg ändå till att mysa lite på kvällen. D ska på audition för sin balettskola idag, för att få behålla sin plats i ensemblen, och har varit ganska upptagen med balett det sista. Jag har varit ganska upptagen med mitt skrivande - 71 000 ord, sen 21 april. Men kvällen ägnade vi åt varandra, med en mysig trerättersmiddag i vårens tecken. Först ut kom en improviserad förrätt på kokt (fryst) sparris, med en ramslöksvinägrett och hembakad surdegstoast. Förrätt Förrätten var med andra ord inte särskilt avancerad. Sparrisen är kokt al dente enligt anvisningar på paketet, brödet rostat i brödrost. Vinägretten bestod av olivolja, äppelcidervinäger, fyra blad ramslök, salt och peppar. Jag kan inte ange några mått, för jag tror inte på sånt där. Jag höftar när jag skriver, och höftar när jag lagar mat. Varmrätten Jag får erkänna att jag ...

Läs mer

Äventyr!

D hade inte balett idag, något mycket ovanligt, och givetvis måste jag ju ta tillfället i akt att få umgås med min D. Så vi tog en halvdagsvandring på östgötaleden. Nu är vi hemma, trötta och med ömmande fötter. Vi är inga vana vandrare, så denna 3,5h vandring tog musten ur oss, men vi ska försöka komma iväg och vandra i sommar. Jag har ingen koll på hur långt vi faktiskt gick, men vi startade ca 10:30, och var tillbaka vid bilen igen runt 14:00. Då hade vi tagit två raster också. Jag tror vi kan ha gått runt 6 km, utifrån datan från mobilens stegmätare. Äventyret börjar! Mot Bjärka-Säby, men bara typ halvvägs. Vi gick inte hela vägen till Bjärka-Säby, det ska nog vara fint där (jag har aldrig varit där), men det kändes lite långt för en sån här första tur. Vi skulle ju behöva ta oss tillbaka till bilen också. Det var fint väder och mycket folk vid rastplatserna, men vi hittade ett vindskydd en bit in på östgötaleden där vi kunde sätta oss. Som vanligt när jag har mat fr...

Läs mer

fashionofdaysgoneby

Leta i den här bloggen