Fortsätt till huvudinnehåll

Den fräna lukten - om hur en spis går sönder


Vår söndag blev lite mer dramatisk än förväntat. Vår spis gick sönder. Nu var det nog aldrig fara å färde, men jag får ju erkänna att jag inte kände mig särskilt kaxig när spisen gick sönder som den gjorde.

Det började på morgonen, vi gräddade fryscroissanter och kokade ägg. Vi märkte inget direkt konstigt, men vi har blivit tvungna att köpa en annan sorts bakplåtspapper än det vi brukar använda. Min familj frekventerar Gekås, Ullared, och köper med sig bakplåtspapper åt oss, men nu har alla dessa rullar tagit slut, och av någon anledning är det ingen som vill åka till Gekås den här våren. 

Det nya bakplåtspappret har ett ytskikt av silikon, och när vi var färdiga och slog av spisen, så märkte vi att det luktade fränt. Nästan som bränd plast. Det kom också vit rök i skov från bakom panelen där spisreglagen sitter. Det kändes inte riktigt normalt, men vi skyllde det ändå på bakplåtspappret och var lite missnöjda - vi hade ju till och med hållit oss under papprets maxtemperatur. 

Sen går det några timmar, vi tänker inte mer saken. Det ryker inte från spisen, och lukten har försvunnit. Jag tänker rengöra ugnen, och smörjer in delarna med såpa och värmer upp den till hundra grader. Jag slår av ugnen direkt den nått rätt temperatur för att låta ugnen svalna innan jag torkar ur smutsen. Det är fortfarande inget konstigt som har hänt. Den vita röken har inte kommit tillbaka. 

Jag slår på en platta och kokar upp ris. När jag kokar ris så låter jag vattnet knappt hinna koka upp innan jag slår av plattan och låter riset koka på eftervärme, under lock. Jag gjorde så nu också, men var lite för snabb, så riset slutade koka. Jag höjde värmen igen för att koka upp riset, och jag slog på stora plattan för att värma stekpannan. Än så länge är allt som vanligt. Riset kokar upp på nytt, och jag slår av plattan igen. Den stora plattan blir varm, och jag ska sänka värmen för att stekpannan inte ska bli för varm. 

Då hörs ljudet. "Bzzz, bzzz, bzzz". Spisens indikatorlampa blinkar. Ljudet försvinner. Lampan slocknar. Det ringlar vit rök från springorna bakom vredet som styr den stora plattan. En frän lukt sprider sig. Lukten som vi beskyllde bakplåtspappret för. Det luktar elbrand. Eller smält plast. Någon gång under händelseförloppet slår jag av plattan helt, men jag minns inte längre om jag väntade tills ljudet tystnade och lampan slutade blinka, eller om ljudet tystnade och lampan slocknade för att jag vred av plattan. 

Adrenalinet rusar i kroppen. Allt jag minns att jag tänkte var: "måste strypa strömmen". Men jag gled bara när jag försökte skruva ur spisproppen, så jag gav upp. Tänk om det pyr inne i spisen? Tänk om det kommer blossa upp? Vad ska vi göra? Ska vi ta fram kattburarna, packa det viktigaste, så vi är förberedda om vi måste utrymma lägenheten? I såna fall måste jag komma ihåg bilnyckeln så vi kan ta oss någonstans om vi inte kan återvända hem. Exempelvis till D:s föräldrar, som bor närmast.

Tack och lov bor vi i hyresrätt, och har tillgång till en jour för akuta fel. Eftersom röken var kortvarig ringde vi aldrig på brandkår, men vi höll noga uppsikt över spisen. Tiden gick, men ingen mer rök syntes. Spisen svalnade. Jouren kom. De testade spisen, tre av spisplattorna fungerade, men inte den stora plattan - den jag höll på med när felet uppstod. Jouren bedömde nog att vi hade kunnat fortsätta använda spisen, men vi tyckte inte det kändes tryggt eftersom felet redan visat sig vara oberoende av spisplatta. På morgonen hade vi kokat äggen på samma platta som jag senare kokade riset på, och det var ju första gången vi såg den vita röken och kände den fräna lukten.

Nej, hellre äter vi mikromat ett par dagar än att vi fortsätter använda spisen. I morgon onsdag ska reparatör koma och kolla på spisen. Vi har också fått låna spisplatta från jouren, så vi har två plattor vi kan laga mat på. Vi är inte helt utelämnade åt take away och mikromat. Men jag kan inte baka.

Hursomhelst så har det visat sig att spisen sattes in i lägenheten 2005, och är nu värderad till 250 kr. Därför tänker vi nog att vi ska byta ut spisen, även om den går att laga. Går den inte att laga behöver vi förstås inte lösa ut den, men om de lagar spisen och vi ändå vill byta, ja då måste vi först lösa ut den nuvarande spisen för 250 kr. Vi funderar på en spis med varmluftsugn som hyresvärden erbjuder som lägenhetstillval, och det funderade vi lite löst på redan innan spisen gick sönder.  Det får vi också betala för i såna fall, men som ett tillägg på hyran, och då ca 50 kronor extra i månaden. Vi behöver inte betala om vi nöjer oss med en ny standardspis. Så det är ett beslut vi måste ta, men jag hade gärna haft en varmluftsugn eftersom jag bakar så mycket bröd. Med tanke på hur gammal spisen är, hur lågt spisens restvärde är, och felet som uppstod, så känns det som det är dags att låta spisen gå i pension. Någonstans i spisen verkar det ju ha blivit ett elfel, och åtminstone jag känner att var ren tur att det inte började brinna inuti spisen som en konsekvens av elfelet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lördagsmys (med recept)!

Gårdagens lördag var inte lika hurtig som lördagen innan dess, vi tillbringade till och med dagen i två olika rum, men vi såg ändå till att mysa lite på kvällen. D ska på audition för sin balettskola idag, för att få behålla sin plats i ensemblen, och har varit ganska upptagen med balett det sista. Jag har varit ganska upptagen med mitt skrivande - 71 000 ord, sen 21 april.  Men kvällen ägnade vi åt varandra, med en mysig trerättersmiddag i vårens tecken.  Först ut kom en improviserad förrätt på kokt (fryst) sparris, med en ramslöksvinägrett och hembakad surdegstoast.  Förrätt Förrätten var med andra ord inte särskilt avancerad. Sparrisen är kokt al dente enligt anvisningar på paketet, brödet rostat i brödrost. Vinägretten bestod av olivolja, äppelcidervinäger, fyra blad ramslök, salt och peppar. Jag kan inte ange några mått, för jag tror inte på sånt där. Jag höftar när jag skriver, och höftar när jag lagar mat.  Varmrätten Jag får erkänna att jag vid varmrätten sakn

Mys och inte mys

Jag känner att jag har talang för det där med att blogga regelbundet... Det betyder tyvärr också att jag inte uppmärksammar de mysiga, bra, härliga tingen fullt så mycket som jag behöver uppmärksamma dem.  Det har under hösten varit ganska mycket dock, särskilt med programmeringskursen jag bestämde mig för att läsa. Jag sliter mitt hår med den, och ibland känns det inte som om jag skulle klara av det alls om inte D kunde hjälpa mig.  Nu håller jag på med den sista inlämningsuppgiften, deadline om en vecka och jag känner mig ganska så hopplöst försenad med hela uppgiften. Jag har också tappat all motivation efter julledigheten att försöka fortsätta med det här.  Det blir väl så, när man inte kan se någon framtid med det man gör, man tappar lätt motivationen. En framtid inom programmering känns långsökt, för mig. Tyvärr, får jag säga - jag hade nästan hoppats på att ha någon form av fallenhet för det och utveckla en kompetens som kunde vara användbar till jobb... Nåja, jag kan ju åtminst