Fortsätt till huvudinnehåll

Frukostverkstan är igång igen

 

Oj, vad tiden springer iväg. Det är ömsom skönt, ömsom skräckinjagande. Det var ju sommar bara igår, men trots det har jag idag ändå tagit bilen till däckhotellet och låtit byta till vinterdäck. Inte för att det finns någon snöprognos häromkring ett bra tag framöver, men det är skönt att få det gjort, och det är skönt att slippa riskera köra runt på hala vägar i sommardäcken.

    Nu undrar ni säkert vad "frukostverkstan", jag har aldrig yttrat ordet högt - men det ekar i mig varenda gång jag lagar frukostelement. Idag har jag matat min surdeg för att den ska vara puttrig och trevligt sur när jag gör fördegen ikväll, för att i morgon baka nytt bröd. Jag har också gjort ny müsli, och medan lägenheten fylls av doften från kanel så väntar jag på att müslin ska svalna tillräckligt mycket för att jag ska kunna blanda i chokladen.

    "Frukostverkstan" i mitt huvud var alltså inte mer spännande än så. Det är bara att jag, sedan den senaste satsen müsli tog slut, inte känt mig hågad att göra mer, samtidigt som jag en gång i veckan bakar nytt surdegsbröd. Men idag har jag fixat med båda!

Sur deg, så som en surdeg ska vara
Här puttrar det!

    Müslin jag brukar göra är en blandning av olika recept och improvisation. När jag gjorde min första sats i våras hade jag hämtat inspiration från Ica och Portioner under tian, och denna kombination har jag sedan byggt vidare på. Nuförtiden blandar jag min bas på havregryn, kokosflingor, hasselnötter och mandelmjöl med en kryddblandning bestående av äpplejuice, honung, kanel, kardemumma och vaniljpulver. Sen har jag ju också torkad frukt och choklad, så klart.

Påminner lite om en hög höstlöv.

Men! Det är snart dags att börja baka pepparkakor, och då vill jag testa en receptidé på er. Den är väldigt underutvecklad och ploppade upp i skallen när jag som bäst stod och blandade ihop kryddblandningen.  

Adventsmüsli (för jag är lite less på samma gamla vanliga müsli).

    Utöver basen på havregryn, kokosflingor mm, tänker jag mig krossade pepparkakor och russin (det har jag inte i vanliga fall). Personligen tycker jag att mint är väldigt gott ihop med hembakade pepparkakor - kan rekommendera en kopp myntate till pepparkakorna i december - men jag tror inte på polkagris i müslin. Inte godis i müsli - men choklad går bra? Chokladen jag använder brukar innehålla 70-85% kakao... så jag tycker nog ändå att det är viss skillnad. 

    Så: müslibas + krossade pepparkakor + russin. Det finns recept på pepparkaksdegar med apelsinzest, så därför funderar jag på att byta ut äpplejuicekoncentratet mot apelsinjuicekoncentrat. Det kan väl liva upp en mörk, sömnig decemberfrukost? Ja, jag är för snål för att smaksätta müslin med saffran.

Vad tror ni om receptet?

Apelsinjuice, honung, kanel, kardemumma, nejlika(?)

Havregryn, kokosflingor, mandlar(?), pepparkakskross

Torkade aprikoser, russin, tranbär och choklad

Jag kan också tillägga att jag i höst läser två kurser á 50% vardera och jag har deadline på fredag = skriva blogginlägg om müsli för att prokrastinera. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lördagsmys (med recept)!

Gårdagens lördag var inte lika hurtig som lördagen innan dess, vi tillbringade till och med dagen i två olika rum, men vi såg ändå till att mysa lite på kvällen. D ska på audition för sin balettskola idag, för att få behålla sin plats i ensemblen, och har varit ganska upptagen med balett det sista. Jag har varit ganska upptagen med mitt skrivande - 71 000 ord, sen 21 april.  Men kvällen ägnade vi åt varandra, med en mysig trerättersmiddag i vårens tecken.  Först ut kom en improviserad förrätt på kokt (fryst) sparris, med en ramslöksvinägrett och hembakad surdegstoast.  Förrätt Förrätten var med andra ord inte särskilt avancerad. Sparrisen är kokt al dente enligt anvisningar på paketet, brödet rostat i brödrost. Vinägretten bestod av olivolja, äppelcidervinäger, fyra blad ramslök, salt och peppar. Jag kan inte ange några mått, för jag tror inte på sånt där. Jag höftar när jag skriver, och höftar när jag lagar mat.  Varmrätten Jag får erkänna att jag vid varmrätten sakn

Mys och inte mys

Jag känner att jag har talang för det där med att blogga regelbundet... Det betyder tyvärr också att jag inte uppmärksammar de mysiga, bra, härliga tingen fullt så mycket som jag behöver uppmärksamma dem.  Det har under hösten varit ganska mycket dock, särskilt med programmeringskursen jag bestämde mig för att läsa. Jag sliter mitt hår med den, och ibland känns det inte som om jag skulle klara av det alls om inte D kunde hjälpa mig.  Nu håller jag på med den sista inlämningsuppgiften, deadline om en vecka och jag känner mig ganska så hopplöst försenad med hela uppgiften. Jag har också tappat all motivation efter julledigheten att försöka fortsätta med det här.  Det blir väl så, när man inte kan se någon framtid med det man gör, man tappar lätt motivationen. En framtid inom programmering känns långsökt, för mig. Tyvärr, får jag säga - jag hade nästan hoppats på att ha någon form av fallenhet för det och utveckla en kompetens som kunde vara användbar till jobb... Nåja, jag kan ju åtminst

Den fräna lukten - om hur en spis går sönder

Vår söndag blev lite mer dramatisk än förväntat. Vår spis gick sönder. Nu var det nog aldrig fara å färde, men jag får ju erkänna att jag inte kände mig särskilt kaxig när spisen gick sönder som den gjorde. Det började på morgonen, vi gräddade fryscroissanter och kokade ägg. Vi märkte inget direkt konstigt, men vi har blivit tvungna att köpa en annan sorts bakplåtspapper än det vi brukar använda. Min familj frekventerar Gekås, Ullared, och köper med sig bakplåtspapper åt oss, men nu har alla dessa rullar tagit slut, och av någon anledning är det ingen som vill åka till Gekås den här våren.  Det nya bakplåtspappret har ett ytskikt av silikon, och när vi var färdiga och slog av spisen, så märkte vi att det luktade fränt. Nästan som bränd plast. Det kom också vit rök i skov från bakom panelen där spisreglagen sitter. Det kändes inte riktigt normalt, men vi skyllde det ändå på bakplåtspappret och var lite missnöjda - vi hade ju till och med hållit oss under papprets maxtemperatu