fashionofdaysgoneby

Vår söndag blev lite mer dramatisk än förväntat. Vår spis gick sönder. Nu var det nog aldrig fara å färde, men jag får ju erkänna att jag inte kände mig särskilt kaxig när spisen gick sönder som den gjorde. Det började på morgonen, vi gräddade fryscroissanter och kokade ägg. Vi märkte inget direkt konstigt, men vi har blivit tvungna att köpa en annan sorts bakplåtspapper än det vi brukar använda. Min familj frekventerar Gekås, Ullared, och köper med sig bakplåtspapper åt oss, men nu har alla dessa rullar tagit slut, och av någon anledning är det ingen som vill åka till Gekås den här våren.  Det nya bakplåtspappret har ett ytskikt av silikon, och när vi var färdiga och slog av spisen, så märkte vi att det luktade fränt. Nästan som bränd plast. Det kom också vit rök i skov från bakom panelen där spisreglagen sitter. Det kändes inte riktigt normalt, men vi skyllde det ändå på bakplåtspappret och var lite missnöjda - vi hade ju till och med hållit oss under papprets maxtempe...

Jag har inte bloggat på ett tag, för jag har nämligen haft ett "flow" i mitt skrivande. Det känns skönt, det känns som min plats, som jag.  Jag har hunnit påbörja två olika idéer. Den ena kom jag bara 20 sidor på innan jag insåg att jag inte klaffade med karaktärerna, och att jag inte kunde se var idén var på väg långsiktigt.  Det är okej, jag vet ju att jag aldrig kommer kunna skicka in ett manus till förlag om jag inte håller fast vid en idé, men just nu är skrivandet ett andrum. Då behöver det inte leda till publicering. Det behöver få vara fritt och befriat från krav. Det är en paus från vardagen, en meditation där jag går helt in i den konstnärliga zonen där varken tid eller rum existerar - bara jag och min skapelse. Då får jag överge en idé om jag känner att den inte kommer leda någonstans.  Det är värre med projekt som går bra, men som jag mitt i vägen tappar lusten till. Jag har såna också. Projekt jag älskat att skriva på, karaktärer som jag har tr...

Idag är känslan av arbetslöshet särskilt påtaglig. D jobbade hemma förra veckan, men är idag tillbaka på jobbet (hennes arbetsgivare har tagit beslut om att de ska vara på kontoret i största möjliga mån). Igår på kvällen sade hon hursomhelst något i stil med: "imorgon är det slut på ledigheten" och jag fick en flyktig känsla av förväntan: "i morgon är det dags att jobba", fast nej... Jag har ju inget jobb att gå till. Idag är bara en annan dag, likadan som igår, vare sig det är en vardag eller en röd dag. Ibland kan man tycka att det är lite jobbigt att återgå till jobbet efter ledighet, så känns det just nu, fast tvärtom. Det jobbigt att ledigheten är över för att det blir extra tydligt att jag inte har ett jobb att återgå till. Så idag är väl ett typexempel på en dag då jag behöver ta fasta på mysiga saker och inte låta dem dränkas i oro och frustration och uppgivenhet. Jag har varit hemma sen december, det är en månad sen jag var på en arbetsintervju senast ...

Den senaste veckan har rullat på och det känns inte som om jag har gjort något alls. Jag har stickat, stickat och stickat. Nu har jag fram- och bakstyckena färdiga på en sommartopp, men har i gengäld kommit fram till ett oerhört tråkigt moment. Två sidopaneler, i form av varsin rektangel 84x96 maskor stora. Ja, ni hör ju själva hur tråkigt det låter. Fram och bak var roliga därför att de hade en hel del variationer, så det blev aldrig bara varv ut och varv in, men dessa variationer saknar då rektanglarna. Men jag är tacksam för att tröjan är tvåfärgad för då blir det åtminstone lite omväxling. Efter sex varv slätstickning får jag (äntligen) byta färg i två varv och sedan byta tillbaka igen.  Mintgrönt, vitt, mintgrönt, vitt, osv, med andra ord. Närbild på framstycket. Tröjan är efter mönster från 1930-talet, ur A Stitch in Time vol. 2, men jag håller på fler bilder tills jag kommit längre på tröjan. Det är inte så mycket att se just nu, bara konstigt formade stycken. I övr...

Idag sitter jag på balkongen, som ligger i söderläge. Solen har inte riktigt hunnit hit ännu, och det är lite kyligt, men så där kyligt som det är på mornar inför en varm dag. Kyla som ger ett löfte varmt väder. Jag har Missi som sällskap och försöker i övrigt att vara så tyst som möjligt. D jobbar hemifrån idag. Hon har stängt in sig i vårt extrarum, tillika hennes hemmasnickrade balettstudio, och har videosamtal. Så jag kan egentligen skrota runt ungefär som vanligt, men det blir ändå att jag går lite på tå eftersom hon är hemma och JOBBAR.  Det börjar bli dags för att vårrusta balkongen, så det är jag sitter och funderar på nu. Vi använder tyvärr inte balkongen så mycket som vi drömmer om att göra varje ny vår, men balkongen blir så varm! Missi älskar det. Hon är verkligen balkongens drottning, men vi mäktar inte med att sitta i gassande sol så som det blir.  Jag försökte värma fötterna i solen, men Missi hände. Vi har tre växter på gång som följt med oss i ...

Idag är det lördag. En ganska tråkig lördag, jag är rastlös, men kan inte komma på vad jag ska göra. Jag har drömt mig bort en stund på Historiska hem, och drömmer om stuckaturer, takrosetter och kakelugnar. Det är stor skillnad från vår hyreslägenhet från 80-talet, där stuckaturer, takrosetter och kakelugnar inte skulle passa in.  Men jag har en idé för en annan dag. Hörnskåp följer ju nämligen ett liknande formspråk som kakelugnar. Vårt hörnskåp står lite bortglömt i hörn, fyllt med porslin som är lite lagom bortglömt. På mittenhyllan står de två glasen som mina föräldrar gav mig och D i förlovningsgåva för snart tre år sedan. Vi vågar inte använda dem. Det hade varit tråkigt om de gick sönder och vi tror inte trycket tål diskmaskin. Vi har diskmaskin = vi vägrar handdisk! Där står också en ingefärsburk (ej gammal) från D, och två bokstöd som jag hittade på loppis för åratal sen. Precis när vi fick skåpet så utnämnde Nazca mellanhyllan till sin sovplats. Men hon har slutat...

Idag har jag tränat. I know, right? Inte nog med det - jag gjorde det mitt i surdegsbakande! När degen ändå skulle vila 30 minuter så gick jag ut och körde ett 30 minuters program av jogging i intervall. Jogga 90 sekunder, promenera 2 minuter and from the top... Who am I? Who have I become?  Jag var lagom pepp på båda aktiviteterna, kan jag säga. Träning är som tandborstning - tråkigt, men man gör det. Jag började sporadiskt i februari för att inte helt förtvina bort i soffan, och har nu kommit till vecka två i träningsappen. Kommer jag ut två gånger i veckan, så är jag nöjd.  För att summera: Tandborstning = som att borsta tänderna fast för tänderna.  Träna = som att borsta tänderna fast för musklerna. Lagom pepp. Det står Kate of Spades 13 på tröjan. Ett minne från när jag tränade roller derby. Kate of Spades var mitt namn, och 13 mitt nummer. Efteråt fick jag en kattpuss som belöning. Snällt tänkt, men nej tack.  Surdegsbaket då? Jo... ...

De säger att man ska blogga ofta när en blogg är nystartad för att få folk att fastna för bloggen. Så jag gör väl det, fast att jag precis skrivit ett jättelångt blogginlägg utan bilder, som kanske avskräcker vissa.  Jag vet att tl;dr kan vara en grej ibland, men... Jag är nog inte den som fattar mig kort, så var beredda på långa blogginlägg. Vem är jag fyra år efter det senaste blogginlägget (som jag raderade)?  Många intressen är de samma. Vintage, historiskt mode, antikt, katterna, historia... Jag gillar fortfarande att sy, sticka, baka och laga mat. Det är en viss maktkänsla att skapa själv, tycker jag. Jag måste inte nöja med något som är "nästan vad jag vill ha", för jag kan själv.  Plus att hembakat bröd är så gott, och jag har blivit så bortskämd att äta nybakat bröd till frukost sedan jag upptäckte Maria Blohms böcker "Alla kan baka" och "Långjäst och lättbakat". Tydliga instruktioner, lätta recept och lagom storlek.  Bra, så här i dess...

Nystart och snarkande katter Jag startade den här bloggen 2014. Då skrev jag på engelska, och var inspirerad av min sambo, D, som hade bestämt sig för att blogga om sitt historiska återskapande. Hon i sin tur, tror jag, hade fått inspiration från Fashionthroughherstory . Det var kul i början att blogga på samma sätt, även om det inte var min grej. Men jag beundrar verkligen Fashionthroughherstory som lyckas sy, fotografera och hålla en blogg igång.  Jag har aldrig lyckats faktiskt. Visst, jag syr ibland, och det går bra - så länge som symaskinen sköter sig, men jag kommer aldrig ihåg att fotografera arbetets gång, eller ens de färdiga plaggen, och blogga regelbundet... Nja, senast jag skrev något på den här bloggen var 2016... Men nu sitter jag här igen, på svenska, istället för engelska den här gången. Någonstans snarkas det från en katt, men jag kan inte se henne just nu. Jag har ju två stycken fluffmonster som är söta, och ligger på olika ställen i lägenheten och snarka...