Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Mys och inte mys

Jag känner att jag har talang för det där med att blogga regelbundet... Det betyder tyvärr också att jag inte uppmärksammar de mysiga, bra, härliga tingen fullt så mycket som jag behöver uppmärksamma dem.  Det har under hösten varit ganska mycket dock, särskilt med programmeringskursen jag bestämde mig för att läsa. Jag sliter mitt hår med den, och ibland känns det inte som om jag skulle klara av det alls om inte D kunde hjälpa mig.  Nu håller jag på med den sista inlämningsuppgiften, deadline om en vecka och jag känner mig ganska så hopplöst försenad med hela uppgiften. Jag har också tappat all motivation efter julledigheten att försöka fortsätta med det här.  Det blir väl så, när man inte kan se någon framtid med det man gör, man tappar lätt motivationen. En framtid inom programmering känns långsökt, för mig. Tyvärr, får jag säga - jag hade nästan hoppats på att ha någon form av fallenhet för det och utveckla en kompetens som kunde vara användbar till jobb... Nåja, jag kan ju åtminst
Nya inlägg

Frukostverkstan är igång igen

  Oj, vad tiden springer iväg. Det är ömsom skönt, ömsom skräckinjagande. Det var ju sommar bara igår, men trots det har jag idag ändå tagit bilen till däckhotellet och låtit byta till vinterdäck. Inte för att det finns någon snöprognos häromkring ett bra tag framöver, men det är skönt att få det gjort, och det är skönt att slippa riskera köra runt på hala vägar i sommardäcken.      Nu undrar ni säkert vad "frukostverkstan", jag har aldrig yttrat ordet högt - men det ekar i mig varenda gång jag lagar frukostelement. Idag har jag matat min surdeg för att den ska vara puttrig och trevligt sur när jag gör fördegen ikväll, för att i morgon baka nytt bröd. Jag har också gjort ny müsli, och medan lägenheten fylls av doften från kanel så väntar jag på att müslin ska svalna tillräckligt mycket för att jag ska kunna blanda i chokladen.      "Frukostverkstan" i mitt huvud var alltså inte mer spännande än så. Det är bara att jag, sedan den senaste satsen müsli tog slut, inte k

30-årsdagen

Jag är väldigt duktigt på att blogga regelbundet... För lite över en månad sedan fyllde jag 30, och året kanske inte varit så snällt mot mig som jag hade hoppats, men en bra födelsedag fick jag i alla fall. D tog ledigt från jobbet, och vi åkte på slottsutflykt.  Dagen började med frukost på Babettes. Från centrala Linköping gick färden vidare mot utkanten av Norrköping - Löfstad slott, residens åt familjen Piper, där Sophie Piper, syster åt den mördade Axel von Fersen, är den första som använder slottet som året runt-bostad. (Jag lyckades inte ta några bilder på slottet som jag blev nöjd med, så det får ni googla på själva.) Festsalens takmålning! Till slottet fanns också en engelsk park, där Sophie Piper lät resa ett minnesmonument över sin bror. Vädret var mycket blandat, ömsom sken solen, ömsom regnade det, men promenaden längs med gångarna i den engelska parken medan regnet föll över oss var mysigt, och till och med romantiskt. En av gångarna som leder in i parken. Minnesmonumente

Bland 1700-tal och medgångar

Idag behöver jag påminna mig själv om att livet inte bara består av motgångar och framtidsoro - det består av mys och medgångar också. Vi kan börja picknicken D och jag hade 21 maj (var det Kristi himmelsfärd eller pingst?). Vi åkte väldigt spontant ut till Sturefors naturreservat och åt en provisorisk picknicklunch. Vi hade stannat till på matbutiken på vägen ut mot Sturefors, köpt med oss frallor och hummus och lite kakor. Det var väldigt mysigt i all spontanitet. Vädret var dessutom väldigt härligt. Entréskylten har sett bättre dagar. Så här står vi, redo att beträda reservatet. Redan på parkeringen fanns det mycket att se.  Utsikt över Ärlången från parkeringen.  Det är nästan så man inte ser bilvägen - men det är bilvägen som går där. Väldigt igenvuxet, men här går den gamla bron. Som vanligt syns saker bättre irl än genom mobilkameran, men jag vet att det finns där och därför är bilden rolig ändå! Det är också vägen som leder in i naturreservatet.  Nu st

Lördagsmys (med recept)!

Gårdagens lördag var inte lika hurtig som lördagen innan dess, vi tillbringade till och med dagen i två olika rum, men vi såg ändå till att mysa lite på kvällen. D ska på audition för sin balettskola idag, för att få behålla sin plats i ensemblen, och har varit ganska upptagen med balett det sista. Jag har varit ganska upptagen med mitt skrivande - 71 000 ord, sen 21 april.  Men kvällen ägnade vi åt varandra, med en mysig trerättersmiddag i vårens tecken.  Först ut kom en improviserad förrätt på kokt (fryst) sparris, med en ramslöksvinägrett och hembakad surdegstoast.  Förrätt Förrätten var med andra ord inte särskilt avancerad. Sparrisen är kokt al dente enligt anvisningar på paketet, brödet rostat i brödrost. Vinägretten bestod av olivolja, äppelcidervinäger, fyra blad ramslök, salt och peppar. Jag kan inte ange några mått, för jag tror inte på sånt där. Jag höftar när jag skriver, och höftar när jag lagar mat.  Varmrätten Jag får erkänna att jag vid varmrätten sakn

Äventyr!

D hade inte balett idag, något mycket ovanligt, och givetvis måste jag ju ta tillfället i akt att få umgås med min D. Så vi tog en halvdagsvandring på östgötaleden. Nu är vi hemma, trötta och med ömmande fötter. Vi är inga vana vandrare, så denna 3,5h vandring tog musten ur oss, men vi ska försöka komma iväg och vandra i sommar. Jag har ingen koll på hur långt vi faktiskt gick, men vi startade ca 10:30, och var tillbaka vid bilen igen runt 14:00. Då hade vi tagit två raster också. Jag tror vi kan ha gått runt 6 km, utifrån datan från mobilens stegmätare. Äventyret börjar! Mot Bjärka-Säby, men bara typ halvvägs. Vi gick inte hela vägen till Bjärka-Säby, det ska nog vara fint där (jag har aldrig varit där), men det kändes lite långt för en sån här första tur. Vi skulle ju behöva ta oss tillbaka till bilen också. Det var fint väder och mycket folk vid rastplatserna, men vi hittade ett vindskydd en bit in på östgötaleden där vi kunde sätta oss. Som vanligt när jag har mat fr

Den fräna lukten - om hur en spis går sönder

Vår söndag blev lite mer dramatisk än förväntat. Vår spis gick sönder. Nu var det nog aldrig fara å färde, men jag får ju erkänna att jag inte kände mig särskilt kaxig när spisen gick sönder som den gjorde. Det började på morgonen, vi gräddade fryscroissanter och kokade ägg. Vi märkte inget direkt konstigt, men vi har blivit tvungna att köpa en annan sorts bakplåtspapper än det vi brukar använda. Min familj frekventerar Gekås, Ullared, och köper med sig bakplåtspapper åt oss, men nu har alla dessa rullar tagit slut, och av någon anledning är det ingen som vill åka till Gekås den här våren.  Det nya bakplåtspappret har ett ytskikt av silikon, och när vi var färdiga och slog av spisen, så märkte vi att det luktade fränt. Nästan som bränd plast. Det kom också vit rök i skov från bakom panelen där spisreglagen sitter. Det kändes inte riktigt normalt, men vi skyllde det ändå på bakplåtspappret och var lite missnöjda - vi hade ju till och med hållit oss under papprets maxtemperatu