30-årsdagen

Jag är väldigt duktigt på att blogga regelbundet... För lite över en månad sedan fyllde jag 30, och året kanske inte varit så snällt mot mig som jag hade hoppats, men en bra födelsedag fick jag i alla fall. D tog ledigt från jobbet, och vi åkte på slottsutflykt. 

Dagen började med frukost på Babettes.

Från centrala Linköping gick färden vidare mot utkanten av Norrköping - Löfstad slott, residens åt familjen Piper, där Sophie Piper, syster åt den mördade Axel von Fersen, är den första som använder slottet som året runt-bostad. (Jag lyckades inte ta några bilder på slottet som jag blev nöjd med, så det får ni googla på själva.)

Festsalens takmålning!

Till slottet fanns också en engelsk park, där Sophie Piper lät resa ett minnesmonument över sin bror. Vädret var mycket blandat, ömsom sken solen, ömsom regnade det, men promenaden längs med gångarna i den engelska parken medan regnet föll över oss var mysigt, och till och med romantiskt.

En av gångarna som leder in i parken.

Minnesmonumentet över Axel von Fersen.

Slottet hade också en utställning om empiren, som vi passade på att besöka. Vi kom ganska så snart efter att slottet öppnat för dagen, eftersom de bara släpper in tio stycken i guidade grupperna så här i dessa tider. Men detta gav oss också tid att besöka såväl den engelska parken, som handelsträdgården med dess kafé. 

Information om utställningen.

Uppslag i modebok.

Moderiktiga skor. 

Lunchen förtärde vi på handelsträdgårdens kafé. Maten var inte extraordinär, rätterna var typiska för ett kafé, men den var inte dålig för den sakens skull.  Man fick välja mellan en halv och en hel räkmacka. Jag tog en hel, vilket var tur - för det var då fasen ingen stor smörgås! Det där är en normalstor brödskiva...

Lunch, trots mysigt, så lämnade den övrig att önska.

Jag tror rosen på bilden nedan kommer från handelsträdgårdens rosor till salu, men det kan vara en bild från slottets trädgårdsterass. Jag minns inte längre.

Väldoftande ros.

Guidningen var lite sådär, jag tyckte guiden sade en del saker som lät väldigt otroliga - saker som syftade till att få besökarna att skratta förmer åt hur tokiga folk var under historisk tid. Jag vet inte hur väl dessa otroliga saker verkligen stämmer, men tycker det är oprofessionellt av guider att göra sådant. Visst - jag kan säga saker på mina guidningar i Vadstena, med syfte att få en reaktion av besökarna, men jag är noga med att underbygga dessa saker med fakta. Tveksamt om museipedagogen som guidade oss verkligen har gjort detta med dessa "häpnadsväckande" saker hon berättade för oss... Guidningen i övrigt, tja - den var väl intressant, men ganska grundläggande och inte särskilt fördjupande. Är man historiskt insatt så visste man redan om sakerna guiden berättade, som varför Axel von Fersen mördades, till exempel... Gå den för att få se Löfstad slott (för man får inte gå på egen hand), men så mycket nytt lärde sig varken jag eller D av turen. 

Ytterligare ett önskemål för min dag, det var att jag skulle få välja ut en souvenir från slottsboden. Efter lite funderingar valde jag en byst i miniatyr. Den bor framför tavlan som D fick av mig i 30-årspresent (hon fyllde 30 i februari).

Souvenir!

Trots vissa saker om dagen jag är lite kritisk mot, så var det en bra födelsedag. Jag har sedan förra året önskat mig tid med D - för det är något av en bristvara i och med hennes balett - och det absolut viktigaste med dagen var att jag fick umgås med henne. Vi fick gå och mysa, och njuta av varandras sällskap, och vi fick titta på slott och komma bort från vardagen en stund. D hade dagen till ära också bakat mig en New York-cheesecake med citronsmak. Som synes på bilden toppades denna med hallon, chokladsås och myntablad. 

Födelsedagsfika!

Från mina föräldrar fick jag en katt som påminner lite om Nazca, nämnda katt har dock inte accepterat denna orörliga katt som en kompis. Jag fick ett presentkort från Ikea från min morbror med familj, och från mormor, lillebror och mina föräldrar fick jag sammanlagt sex kaffemuggar från Rörstrands Ostindia-serie. Det kan knappast komma som en överraskning att historienörden med smak för antikviteter har detta porslin som favorit. Jag dricker morgonkaffet ur dem varje dag - för skulle de bara stå och samla damm i ett skåp, i väntan på rätt tillfälle så skulle jag inte ha så mycket glädje av dem. Och det är ju synd...

Presenterna!