Fortsätt till huvudinnehåll

Balkongen 2020


Idag sitter jag på balkongen, som ligger i söderläge. Solen har inte riktigt hunnit hit ännu, och det är lite kyligt, men så där kyligt som det är på mornar inför en varm dag. Kyla som ger ett löfte varmt väder. Jag har Missi som sällskap och försöker i övrigt att vara så tyst som möjligt. D jobbar hemifrån idag. Hon har stängt in sig i vårt extrarum, tillika hennes hemmasnickrade balettstudio, och har videosamtal. Så jag kan egentligen skrota runt ungefär som vanligt, men det blir ändå att jag går lite på tå eftersom hon är hemma och JOBBAR. 

Det börjar bli dags för att vårrusta balkongen, så det är jag sitter och funderar på nu. Vi använder tyvärr inte balkongen så mycket som vi drömmer om att göra varje ny vår, men balkongen blir så varm! Missi älskar det. Hon är verkligen balkongens drottning, men vi mäktar inte med att sitta i gassande sol så som det blir. 

Jag försökte värma fötterna i solen, men Missi hände.


Vi har tre växter på gång som följt med oss i några år. Våra två rosor och krukhallonplantan. Dags att vattna med andra ord. Jag har redan varit ute och blandat runt benmjöl i rosorna och vattnat med näring sporadiskt, men det börjar bli dags att börja på allvar nu. 

Buskrosen.

Krukhallonen.

Klätterrosen som klättrar hur den vill.

Vi har också ett antal tomma krukor som varit hem åt ettåriga växter som vi borde fylla med något roligt, och en säck med trädgårdsavfall som jag borde bära ut. Det är bara någon vecka sedan jag beskärde och rensade och hade mig. Men det är en bit att gå, så jag har dragit ut på det. Vi kan inte ta en skottkärra eftersom vi bor på andra/översta våningen, utan hiss dessutom. (Samtidigt som jag skriver detta ser jag en granne från ett annat hus på gården gå ned från sin lägenhet på andra våning med en svart sopsäck trädgårdsavfall.)

Stökigt!

Jag har tjuvstartat årets balkong, med penséer. Om D ska ha sitt "home improvement"-projekt så kan jag väl åtminstone få plantera lite blommor?

Gula penséer som kanske vill ha lite vatten.

Penséer i kruka som står intill husväggen för att krukan inte ska spricka vid ev. frost. Var ska den stå?

Eftersom ingen av oss har särskilt gröna tummar kommer vi nog satsa på just ettåriga växter även i år, så vi får en lummig oas som inte kräver mer jobb av oss än vad vi klarar av. Jag vet ärligt talat inte hur våra rosor överlever. De ska tydligen vara besvärliga att sköta om, och vi har misskött dem varenda vinter, men ändå över de och blommar till våren. Kul att de överlever i alla fall. 

Men lite grönsaker vill vi odla, även om vi haft lagom mycket tur med detta sedan vi blev med balkong för fem år sedan. Förra året försökte vi med tomat, det gick hyfsat, men fick en väldigt liten skörd och plantan blåste sönder flera gånger, och överlevde inte vintern. Vi försökte med potatis. Det gick inte överhuvudtaget. Vi fick ingen potatis alls! Men vi provar i år igen, tycker jag. Hemodlad potatis är ju godare än den man köper i butik. Farmor och farfar var bönder och som barn älskade jag deras potatis. Om pappa, som var familjens personliga trädgårdsmästare, odlade potatis minns jag dock inte. Hursomhelst så hade det varit både delikat och kul om det lyckades i år. Jag får lära mig av mina misstag helt enkelt. 

Örter vill jag ha också, men de brukar vara ettåriga. Hemma hos oss i alla fall. Min dröm är att få ha en sån där fin örtagård med gångar och bågvalv och parkbänkar, och alla möjliga örter. Konstigt nog är vår balkong mindre än vad en örtagård skulle vara, så det går ju inte. Jag är lite avundsjuk på grannen under oss, som har trädgård. Det är en stor trädgård dessutom, men som de inte använder till mer än sin grill. Nåja, jag kan njuta av utsikten av blommande äppelträd (senare i år) från balkongen. Från TV-soffan får jag njuta av utsikten av ett blommande körsbärsträd som står på gränsen mellan de två undre lägenheterna. Kratta slipper jag dock inte eftersom löven från deras träd blåser in på vår balkong under hösten, och fastnar mellan kattnätet och balkongräcket. 

Drömbalkongen 2020 skulle innehålla dessa saker:


  • Ett parasoll som kan skugga så vi faktiskt kan använda balkongen sommartid. 
  • Våra rosor i blom.
  • Hallon i hallonbusken.
  • Blommor i klematisen, men jag kanske beskar den fel så vi får se om jag blir skyldig D en ny blomma.
  • Jordgubbar från plantor som Missi inte mosar med sin rumpa. (Hon gillar att sitta i krukorna.)
  • Kattgräs åt katterna. De tuggade inte på allt förra året vilket innebar att vi helt plötsligt odlade havre på balkongen(!)
  • Gräslök, persilja, timjan, och något mer.
  • Blommor, men jag vet inte vilka. 
  • Mysig belysning.
(Hade jag kunnat HTML och CSS så hade det där jäkla mellanrummet mellan rubrik och punktlista varit borta, det får kanske bli min morot att lära mig det.)


Mysigt, men jag vill ha något mysigare som inte slukar batterier, eller något på batteri som åtminstone kan laddas upp på solljus.

Hatt är givetvis ett måste på balkongen, men brättet skyddar dåligt från sol i ögat.

Bonusbilder från sommaren 2019!

Missi versus kattgräset/havret. 
Vinst 1-0 till Missi vs kattgräset/havret.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lördagsmys (med recept)!

Gårdagens lördag var inte lika hurtig som lördagen innan dess, vi tillbringade till och med dagen i två olika rum, men vi såg ändå till att mysa lite på kvällen. D ska på audition för sin balettskola idag, för att få behålla sin plats i ensemblen, och har varit ganska upptagen med balett det sista. Jag har varit ganska upptagen med mitt skrivande - 71 000 ord, sen 21 april.  Men kvällen ägnade vi åt varandra, med en mysig trerättersmiddag i vårens tecken.  Först ut kom en improviserad förrätt på kokt (fryst) sparris, med en ramslöksvinägrett och hembakad surdegstoast.  Förrätt Förrätten var med andra ord inte särskilt avancerad. Sparrisen är kokt al dente enligt anvisningar på paketet, brödet rostat i brödrost. Vinägretten bestod av olivolja, äppelcidervinäger, fyra blad ramslök, salt och peppar. Jag kan inte ange några mått, för jag tror inte på sånt där. Jag höftar när jag skriver, och höftar när jag lagar mat.  Varmrätten Jag får erkänna att jag vid varmrätten sakn

Mys och inte mys

Jag känner att jag har talang för det där med att blogga regelbundet... Det betyder tyvärr också att jag inte uppmärksammar de mysiga, bra, härliga tingen fullt så mycket som jag behöver uppmärksamma dem.  Det har under hösten varit ganska mycket dock, särskilt med programmeringskursen jag bestämde mig för att läsa. Jag sliter mitt hår med den, och ibland känns det inte som om jag skulle klara av det alls om inte D kunde hjälpa mig.  Nu håller jag på med den sista inlämningsuppgiften, deadline om en vecka och jag känner mig ganska så hopplöst försenad med hela uppgiften. Jag har också tappat all motivation efter julledigheten att försöka fortsätta med det här.  Det blir väl så, när man inte kan se någon framtid med det man gör, man tappar lätt motivationen. En framtid inom programmering känns långsökt, för mig. Tyvärr, får jag säga - jag hade nästan hoppats på att ha någon form av fallenhet för det och utveckla en kompetens som kunde vara användbar till jobb... Nåja, jag kan ju åtminst

Den fräna lukten - om hur en spis går sönder

Vår söndag blev lite mer dramatisk än förväntat. Vår spis gick sönder. Nu var det nog aldrig fara å färde, men jag får ju erkänna att jag inte kände mig särskilt kaxig när spisen gick sönder som den gjorde. Det började på morgonen, vi gräddade fryscroissanter och kokade ägg. Vi märkte inget direkt konstigt, men vi har blivit tvungna att köpa en annan sorts bakplåtspapper än det vi brukar använda. Min familj frekventerar Gekås, Ullared, och köper med sig bakplåtspapper åt oss, men nu har alla dessa rullar tagit slut, och av någon anledning är det ingen som vill åka till Gekås den här våren.  Det nya bakplåtspappret har ett ytskikt av silikon, och när vi var färdiga och slog av spisen, så märkte vi att det luktade fränt. Nästan som bränd plast. Det kom också vit rök i skov från bakom panelen där spisreglagen sitter. Det kändes inte riktigt normalt, men vi skyllde det ändå på bakplåtspappret och var lite missnöjda - vi hade ju till och med hållit oss under papprets maxtemperatu