Fortsätt till huvudinnehåll

The Day of the Big Crinolines...

... or the Great Crinoline Day, depending on which word in Stora krinolindagen that you stress, I thought it was the latter, but Big Crinolines make more sense, when you think about it.
Anyhow, it was an event that took place the 13th of June that I helped to organize, and it was a great day, even though it has taken me some time to write anything about it. The era of the day was 1840-1860, and it took place here in Linköping. I'm very glad that there were so many that thought it would  be worth the trouble of travelling to come and join us, and hopefully they enjoyed the day as well.
We had a picnic, and of course I brought all plastic containers, but I was running out of time, so I used what I had at home. I'm sure the victorians would've too, if they'd had plastic. There was also a dance recital by Folkungagillet that showed us some 19th century dances and held a short lesson with us.
About my outfit
I'm a bit disappointed with myself for not completing an entire outfit, I have the skirt, I have the bonnet, and in my wardrobe hangs a yet to be finished bodice in the same fabric. I didn't have a corset, I didn't have any petticoats, not even a ridicule, and I'm wearing roman sandals! But that was a conscious choice, because I cannot stand having warm feet. I want them not too cold, not too warm, and it was 25 degrees that day, so yeah... comfort before time accuracy when it came to the shoes.
However I must say that there was no elitist atmosphere, which was great, because we wanted everybody who chose to participate to feel welcome and I want to applaud that I think that was the case.
Now for some pictures, and for the sake of not messing things up, I've used Åsa Peterson's pictures, and she's also made some blog posts about the day. A lot of the pictures that I chose are already there, but these are my memories of the day.
Not everything was fun and games. Here is some very serious fan-fencing going on! To the death! (No, not really, it was very much fun and games.)

Always make sure to cuddle with your girlfriend, even during photo time!

Me, me, me!

Me playing some nine-pin bowling or kegel

Girlfriend playing som nine-pin bowling

Group shoot, but without Åsa, the initiative taker of the day.
Here you can check out Girlfriend's blog post about the day (and blog of course). The bowling ally is called Wallenbergska kägelbanan, and is an original från 1868, and in (fun) fact, the ally Skansen has is a recreation of this one, I've heard.
Finally, today is my birthday, and I got a small little present from Historiska kompaniet, this one in particular because of my involvement of the day, and I thought it was suiting to show here. It is a small box of matches, and very suiting for the Day of the Big Crinolines. But it was a great day, so if it happens again next year, which I hope, I think we should call it The Great Crinoline Day.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lördagsmys (med recept)!

Gårdagens lördag var inte lika hurtig som lördagen innan dess, vi tillbringade till och med dagen i två olika rum, men vi såg ändå till att mysa lite på kvällen. D ska på audition för sin balettskola idag, för att få behålla sin plats i ensemblen, och har varit ganska upptagen med balett det sista. Jag har varit ganska upptagen med mitt skrivande - 71 000 ord, sen 21 april.  Men kvällen ägnade vi åt varandra, med en mysig trerättersmiddag i vårens tecken.  Först ut kom en improviserad förrätt på kokt (fryst) sparris, med en ramslöksvinägrett och hembakad surdegstoast.  Förrätt Förrätten var med andra ord inte särskilt avancerad. Sparrisen är kokt al dente enligt anvisningar på paketet, brödet rostat i brödrost. Vinägretten bestod av olivolja, äppelcidervinäger, fyra blad ramslök, salt och peppar. Jag kan inte ange några mått, för jag tror inte på sånt där. Jag höftar när jag skriver, och höftar när jag lagar mat.  Varmrätten Jag får erkänna att jag vid varmrätten sakn

Mys och inte mys

Jag känner att jag har talang för det där med att blogga regelbundet... Det betyder tyvärr också att jag inte uppmärksammar de mysiga, bra, härliga tingen fullt så mycket som jag behöver uppmärksamma dem.  Det har under hösten varit ganska mycket dock, särskilt med programmeringskursen jag bestämde mig för att läsa. Jag sliter mitt hår med den, och ibland känns det inte som om jag skulle klara av det alls om inte D kunde hjälpa mig.  Nu håller jag på med den sista inlämningsuppgiften, deadline om en vecka och jag känner mig ganska så hopplöst försenad med hela uppgiften. Jag har också tappat all motivation efter julledigheten att försöka fortsätta med det här.  Det blir väl så, när man inte kan se någon framtid med det man gör, man tappar lätt motivationen. En framtid inom programmering känns långsökt, för mig. Tyvärr, får jag säga - jag hade nästan hoppats på att ha någon form av fallenhet för det och utveckla en kompetens som kunde vara användbar till jobb... Nåja, jag kan ju åtminst

Den fräna lukten - om hur en spis går sönder

Vår söndag blev lite mer dramatisk än förväntat. Vår spis gick sönder. Nu var det nog aldrig fara å färde, men jag får ju erkänna att jag inte kände mig särskilt kaxig när spisen gick sönder som den gjorde. Det började på morgonen, vi gräddade fryscroissanter och kokade ägg. Vi märkte inget direkt konstigt, men vi har blivit tvungna att köpa en annan sorts bakplåtspapper än det vi brukar använda. Min familj frekventerar Gekås, Ullared, och köper med sig bakplåtspapper åt oss, men nu har alla dessa rullar tagit slut, och av någon anledning är det ingen som vill åka till Gekås den här våren.  Det nya bakplåtspappret har ett ytskikt av silikon, och när vi var färdiga och slog av spisen, så märkte vi att det luktade fränt. Nästan som bränd plast. Det kom också vit rök i skov från bakom panelen där spisreglagen sitter. Det kändes inte riktigt normalt, men vi skyllde det ändå på bakplåtspappret och var lite missnöjda - vi hade ju till och med hållit oss under papprets maxtemperatu