Fortsätt till huvudinnehåll

30-årsdagen


Jag är väldigt duktigt på att blogga regelbundet... För lite över en månad sedan fyllde jag 30, och året kanske inte varit så snällt mot mig som jag hade hoppats, men en bra födelsedag fick jag i alla fall. D tog ledigt från jobbet, och vi åkte på slottsutflykt. 

Dagen började med frukost på Babettes.

Från centrala Linköping gick färden vidare mot utkanten av Norrköping - Löfstad slott, residens åt familjen Piper, där Sophie Piper, syster åt den mördade Axel von Fersen, är den första som använder slottet som året runt-bostad. (Jag lyckades inte ta några bilder på slottet som jag blev nöjd med, så det får ni googla på själva.)

Festsalens takmålning!

Till slottet fanns också en engelsk park, där Sophie Piper lät resa ett minnesmonument över sin bror. Vädret var mycket blandat, ömsom sken solen, ömsom regnade det, men promenaden längs med gångarna i den engelska parken medan regnet föll över oss var mysigt, och till och med romantiskt.

En av gångarna som leder in i parken.

Minnesmonumentet över Axel von Fersen.

Slottet hade också en utställning om empiren, som vi passade på att besöka. Vi kom ganska så snart efter att slottet öppnat för dagen, eftersom de bara släpper in tio stycken i guidade grupperna så här i dessa tider. Men detta gav oss också tid att besöka såväl den engelska parken, som handelsträdgården med dess kafé. 
Information om utställningen.

Uppslag i modebok.

Moderiktiga skor. 
Lunchen förtärde vi på handelsträdgårdens kafé. Maten var inte extraordinär, rätterna var typiska för ett kafé, men den var inte dålig för den sakens skull.  Man fick välja mellan en halv och en hel räkmacka. Jag tog en hel, vilket var tur - för det var då fasen ingen stor smörgås! Det där är en normalstor brödskiva...
Lunch, trots mysigt, så lämnade den övrig att önska.
Jag tror rosen på bilden nedan kommer från handelsträdgårdens rosor till salu, men det kan vara en bild från slottets trädgårdsterass. Jag minns inte längre.

Väldoftande ros.
Guidningen var lite sådär, jag tyckte guiden sade en del saker som lät väldigt otroliga - saker som syftade till att få besökarna att skratta förmer åt hur tokiga folk var under historisk tid. Jag vet inte hur väl dessa otroliga saker verkligen stämmer, men tycker det är oprofessionellt av guider att göra sådant. Visst - jag kan säga saker på mina guidningar i Vadstena, med syfte att få en reaktion av besökarna, men jag är noga med att underbygga dessa saker med fakta. Tveksamt om museipedagogen som guidade oss verkligen har gjort detta med dessa "häpnadsväckande" saker hon berättade för oss... Guidningen i övrigt, tja - den var väl intressant, men ganska grundläggande och inte särskilt fördjupande. Är man historiskt insatt så visste man redan om sakerna guiden berättade, som varför Axel von Fersen mördades, till exempel... Gå den för att få se Löfstad slott (för man får inte gå på egen hand), men så mycket nytt lärde sig varken jag eller D av turen. 

Ytterligare ett önskemål för min dag, det var att jag skulle få välja ut en souvenir från slottsboden. Efter lite funderingar valde jag en byst i miniatyr. Den bor framför tavlan som D fick av mig i 30-årspresent (hon fyllde 30 i februari).
Souvenir!
Trots vissa saker om dagen jag är lite kritisk mot, så var det en bra födelsedag. Jag har sedan förra året önskat mig tid med D - för det är något av en bristvara i och med hennes balett - och det absolut viktigaste med dagen var att jag fick umgås med henne. Vi fick gå och mysa, och njuta av varandras sällskap, och vi fick titta på slott och komma bort från vardagen en stund. D hade dagen till ära också bakat mig en New York-cheesecake med citronsmak. Som synes på bilden toppades denna med hallon, chokladsås och myntablad. 
Födelsedagsfika!
Från mina föräldrar fick jag en katt som påminner lite om Nazca, nämnda katt har dock inte accepterat denna orörliga katt som en kompis. Jag fick ett presentkort från Ikea från min morbror med familj, och från mormor, lillebror och mina föräldrar fick jag sammanlagt sex kaffemuggar från Rörstrands Ostindia-serie. Det kan knappast komma som en överraskning att historienörden med smak för antikviteter har detta porslin som favorit. Jag dricker morgonkaffet ur dem varje dag - för skulle de bara stå och samla damm i ett skåp, i väntan på rätt tillfälle så skulle jag inte ha så mycket glädje av dem. Och det är ju synd...

Presenterna!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lördagsmys (med recept)!

Gårdagens lördag var inte lika hurtig som lördagen innan dess, vi tillbringade till och med dagen i två olika rum, men vi såg ändå till att mysa lite på kvällen. D ska på audition för sin balettskola idag, för att få behålla sin plats i ensemblen, och har varit ganska upptagen med balett det sista. Jag har varit ganska upptagen med mitt skrivande - 71 000 ord, sen 21 april.  Men kvällen ägnade vi åt varandra, med en mysig trerättersmiddag i vårens tecken.  Först ut kom en improviserad förrätt på kokt (fryst) sparris, med en ramslöksvinägrett och hembakad surdegstoast.  Förrätt Förrätten var med andra ord inte särskilt avancerad. Sparrisen är kokt al dente enligt anvisningar på paketet, brödet rostat i brödrost. Vinägretten bestod av olivolja, äppelcidervinäger, fyra blad ramslök, salt och peppar. Jag kan inte ange några mått, för jag tror inte på sånt där. Jag höftar när jag skriver, och höftar när jag lagar mat.  Varmrätten Jag får erkänna att jag vid varmrätten sakn

Mys och inte mys

Jag känner att jag har talang för det där med att blogga regelbundet... Det betyder tyvärr också att jag inte uppmärksammar de mysiga, bra, härliga tingen fullt så mycket som jag behöver uppmärksamma dem.  Det har under hösten varit ganska mycket dock, särskilt med programmeringskursen jag bestämde mig för att läsa. Jag sliter mitt hår med den, och ibland känns det inte som om jag skulle klara av det alls om inte D kunde hjälpa mig.  Nu håller jag på med den sista inlämningsuppgiften, deadline om en vecka och jag känner mig ganska så hopplöst försenad med hela uppgiften. Jag har också tappat all motivation efter julledigheten att försöka fortsätta med det här.  Det blir väl så, när man inte kan se någon framtid med det man gör, man tappar lätt motivationen. En framtid inom programmering känns långsökt, för mig. Tyvärr, får jag säga - jag hade nästan hoppats på att ha någon form av fallenhet för det och utveckla en kompetens som kunde vara användbar till jobb... Nåja, jag kan ju åtminst

Den fräna lukten - om hur en spis går sönder

Vår söndag blev lite mer dramatisk än förväntat. Vår spis gick sönder. Nu var det nog aldrig fara å färde, men jag får ju erkänna att jag inte kände mig särskilt kaxig när spisen gick sönder som den gjorde. Det började på morgonen, vi gräddade fryscroissanter och kokade ägg. Vi märkte inget direkt konstigt, men vi har blivit tvungna att köpa en annan sorts bakplåtspapper än det vi brukar använda. Min familj frekventerar Gekås, Ullared, och köper med sig bakplåtspapper åt oss, men nu har alla dessa rullar tagit slut, och av någon anledning är det ingen som vill åka till Gekås den här våren.  Det nya bakplåtspappret har ett ytskikt av silikon, och när vi var färdiga och slog av spisen, så märkte vi att det luktade fränt. Nästan som bränd plast. Det kom också vit rök i skov från bakom panelen där spisreglagen sitter. Det kändes inte riktigt normalt, men vi skyllde det ändå på bakplåtspappret och var lite missnöjda - vi hade ju till och med hållit oss under papprets maxtemperatu